Det är år 50 f.kr. och hela Gallien är ockuperat av romarna…
Som till många andra, serverade Goscinny och Uderzo mina första lärospån av fransk historia.
Två år tidigare hade Julius Caesar slutligen besegrat gallerna under Vercingetorix vid Alesia. Gallerna, som var ett keltiskt folkslag, bestod av flera grupper av självständiga stammar, men hade slutligen enats under Vercingetorix. En av dessa stammar, Parisi, var enligt legenden huvudsakligen bosatt på nuvarande Île de Cité, vilket dock lär motsägas av arkeologiska undersökningar. Nåväl, Parisi besegrades även de av romarna 52 f.kr., mer specifikt av generalen Titus Labienus, i ett slag som ägde rum nära nuvarande Champ de Mars.
Romarna etablerade Lugdunum (Lyon) som sin huvudstad. På Île de Cité och vänstra stranden anlades den romerska staden Lutetia. Den högra stranden var vid denna tid så gott som uteslutande ren träskmark, men på toppen av Montmartre uppfördes ett tempel till krigsguden Mars ära.
Lutetia byggdes enligt den strikta romerska stadsplan som gällde i stort sett alla romerska städer utom just Rom. Ett strikt kvadratiskt gatunät, nästan som ett koordinatsystem, runt ett centralt Forum, med en nord-sydlig huvudväg (Cardo Maximus) och en öst-västlig (Decumanus Maximus). Cardo Maximus följde dagens Rue Saint-Jacques på vänstra stranden och Rue Saint-Martin på högra stranden. Decumanus Maximus gick ungefär där vi hittar Rue Cujas idag. Den öst-västliga huvudgatan på högra stranden utgjordes av dagens Rue Saint-Antoine.
På västra delen av Île de Cité, där vi idag hittar Conciergeriet, byggdes ett fort. På östra delen intill nuvarande Notre-Dame, uppfördes ett tempel. Den här öst-västliga uppdelningen mellan världslig och kyrklig makt på ön har kvarstått under lång tid. Merovingerna (de första Frankiska kungarna, de som gjorde Paris till sin huvudstad) tog helt enkelt över palatset i det romerska fortet och senare blev det platsen för ätten Capets Palais de la Cité.
Forum, hjärtat och centrum i alla romerska städer (enkelt beskrivet en marknads- och samlingsplats för stadens invånare samt centrum för stadens politiska liv), hittar vi på vänstra stranden, typ mellan Panthéon och Jardin du Luxembourg. Vidare byggdes där, utöver bostäder, bl.a. ett antal badhus och en arena.
Under senare delen 200-talet hotades staden av angripande barbarstammar, varvid delar av bebyggelsen på vänstra standen revs för att ge byggmaterial åt en skyddsmur längs stranden av île de Cité. Idag hittar vi rester av denna stadsmur i Crypte archéologique (i västra änden av Parvis Notre-Dame, 60 meter från nuvarande strandlinje och fyra meter under dagens gatunivå. Ön har byggts på tämligen rejält, framför allt för att ge skydd mot Seines återkommande översvämningar. I Crypte archéologique återfinns även resterna av ett badhus och, inte minst, den romerska hamnen på ön.
På Rue de la Colombe visar en markering i stenläggningen var stadsmuren var dragen längs öns norra strand.
På vänstra stranden hittar vi ytterligare rester av romersk bebyggelse. Mest påtagliga är Arènes de Lutèce vid Rue Monge samt det romerska badet vars ruiner är en del av Musée de Cluny.
Med största sannolikhet finns fler romerska rester i källare runt om i Paris, men det här är vad som är enkelt åtkomligt utan att begå hemfridsbrott.
