Rodinmuséets trädgård är en av mina favoritplatser i Paris. Om man dessutom löser inträde till själva muséet kan man titta på Le Secret.
I trädgården hittar vi bl.a. Le Penseur, Ugolin et ses enfants, Les Bourgeois de Calais och La Porte de l’Enfer, Helvetesporten. Tänkaren är ett favoritmotiv, problemet är att hitta en ny vinkel varje gång…
På vägen från tänkaren ner till huvuddelen av trädgården passerar man Rodins monument över Honoré de Balzac. Det var f.ö. Balzac som beskrev att flanera i Paris är som gastronomi för ögonen. Så sant.
En annan favorit är Ugolin et ses enfants.
Det där med Ugolin var en gräslig historia; Ugolin var adelsman och typ borgmästare i Pisa. Han fängslades för förräderi och spärrades in i ett torn (inte det lutande) tillsammans med med sina söner och sonsöner för att svälta ihjäl – vilket han gjorde 1289. Hans eftermäle blev inte positivt, i Dantes Divina Commedia hittar vi honom i helvetets andra krets och den populära historieskrivningen förtäljer att han åt upp sina barn och barnbarn allteftersom de gick åt. Moderna rättsmedicinska undersökningar friar honom dock från dessa anklagelser. Dessutom var han 75 år och nästan tandlös när han dog…
Vi fortsätter promenaden med lite blandat från trädgården:
Borgarna i Calais är ett minnesmärke över de framstående borgare som 1347 erbjöd sig själva som gisslan (till den engelske kungen) för att befria stadens invånare undan fasorna vid belägringen av Calais under 100-åriga kriget. Jag gillar att de inte är porträtterade som hjältar, det här är vanliga människor som är slitna efter en lång belägring – och dessutom vet att de troligen är på väg mot ett grymt öde.
La Porte de l’Enfer, Helvetesporten, var ett beställningsjobb, tänkt som entréport för Musée des arts décoratifs. (Detta museum är inhyst i Louvrens långa norra flygel, som jag har förstått det var porten tänkt för en planerad museibyggnad som aldrig realiserades.) Rodin arbetade med detta verk, av och till, i nästan 40 år fram till sin död.
Inspirationen kom från Dantes Inferno. Många detaljer i porten kom med tiden att utvecklas till fristående skulpturer, exempelvis Le Penseur.
När ni besöker muséet rekommenderas att ni tar er tid att gå nära porten och studera detaljerna.