Det finns mycket att berätta om Henri IV, men här bara några korta rader om hans insatser som stadsplanerare.
Hans ryttarstaty pryder Pont Neuf, bron han byggde. (Ja, inte själv alltså, men ni förstår vad jag menar). Pont Neuf, Den nya bron, den som är den äldsta i Paris. Anledningen till att det är den äldsta bron är främst att det var den första bron som inte byggdes i trä. Dessutom var det den första bron som inte fick bebyggas.
När man står med ryggen mot ryttarstatyn ser man inloppet till Place Dauphine, även denna planerad av Henri. De båda porthusen – de enda som har kvar sin ursprungliga exteriör – leder ofelbart tankarna till Place des Vosges, en annan av Henris triumfer som stadsplanerare. Place des Vosges hette ursprungligen Place Royal, Place Dauphine döptes följaktligen för att ära kronprinsen, den blivande Louis XIII.
Place Dauphine byggdes som en likbent triangel men husen längs triangelns bas revs för länge sedan. Om vi ställer oss vid triangelns bas, ser vi istället det som var tänkt som den imponerande entrén till Cour d’Appel de Paris. Eftersom denna byggnad är integrerad med Palais de Justice-komplexet, är dock tillträdet till byggnaden löst på ett annat sätt. Det vi ser från Place Dauphine kan alltså, något vanvördigt, beskrivas som en av arkitekturhistoriens pampigaste köksingångar.
Place Dauphine är ett trevligt litet torg, inte överbelamrat av turister. På vinjettbilden ser ni i bakgrunden till höger en restaurang som figurerar i Midnight in Paris.
Foton från september -24 och maj -25.