Napoleon Bonaparte beordrade 1802 byggandet av en kanal som skulle säkra dricksvattenförsörjningen till Paris. (Drack man Seines vatten vid den här tiden, blev man troligen immun mot det mesta, om man överlevde.)
Resultatet blev Canal de l’Ourcq. Ett ingenjörsmässigt mästerverk. Kanalen är 108 km lång, fallhöjd från start till mål är endast 13,8 meter. Kanalen är väldigt vindlande i sitt lopp. Anledningen är att man utnyttjade höjdkurvorna maximalt för att få ett självfall på vattnet fram till staden. Ett verkligt eldprov för dåtidens lantmätare. Bilderna är ordnade från nordost till sydväst, enligt de gula prickarna på kartan längst ner på sidan.
I bilden nedan visas Pont Levant de Crimée, som utgör gränsen mellan kanalen och Bassin de la Vilette.
Härifrån är alla bilder från Bassin de la Villette. Bassängen utgjorde själva vattenreservoaren för parisarna. I sydvästra änden av bassängen vidtar Canal Saint-Martin, vilken byggdes för att ha ett transportsystem som hängde ihop med Seine. Canal Saint-Martin behandlas i två andra Vandringar.
Nu följer lite aggressivitet som dock får sin förklaring.
