Mathilde föddes ca 1031 i Flandern, det nordligaste grevskapet i dåvarande Frankrike och som sådant en viktig knutpunkt för handel med – och försvarspunkt mot – England och nordligare delar av Europa. Mathildes far var greven själv, modern var dotter till den franske kungen Robert II. Mathilde hade en skarp hjärna och fick en grundligare utbildning än de flesta adelsdöttrar.
I unga år lär Mathilde ha varit förälskad i Brihtric, den engelska ambassadören i Flandern, vilken dock avvisade den unga damens propåer. Senare i livet, från en mäktigare position, lär Mathilde ha hämnats på Brihtric genom att beslagta dennes egendomar och fängsla honom. Han dog, under ej fastställda omständigheter, i denna fångenskap.
Som dotter till greven av Flandern, och ännu mer med sin starka förankring i det franska kungahuset, utgjorde Mathilde högvilt på den Europeiska äktenskapsmarknaden. En som var ute efter henne var den råbarkade hertigen av Normandie, Guillaume le Bâtard (Guillaume av födseln, med tillägget av att han var utomäktenskaplig son till den föregående hertigen). Och nu är tiden mogen för en parentes.
(Efter vikingarnas härjningar i Paris och andra delar av frankerriket under 800-talet, slöts 911 ett fördrag mellan den frankiske kungen Charles III och vikingahövdingen Rollo. Rollo tilldelades ett landområde runt Seines mynning mot löfte att försvara detta mot fortsatta vikingahärjningar, samt att döpa sig. Rollo tog namnet Robert I, greve av Rouen, och höll sin del av avtalet. I sann vikingaanda utökade han sitt landområde, och ur det som tillfördes av hans efterkommande, växte hertigdömet Normandie – formellt lydande under den franska kronan, men med en hög grad av självständighet. Normandie var bångstyrigt att regera, både internt för hertigarna och externt för den franske kungen.
När hertigen Robert I [inte Rollo, det har nu blivit ett hertigdöme, inte längre grevskap, alltså med ny nummerordning] avled 1035, var hans arvtagare Guillaume fortfarande bara barnet. Guillaume var född utom äktenskapet, men de normandiska härskarna hade en väldigt pragmatisk inställning till äktenskap och arvsrätt. Guillaumes uppväxt präglades av att hans maktposition utmanades. Han befann sig flera gånger på flykt för sitt liv och landområden inom hertigdömet annekterades av upproriska baroner. Självfallet blir man märkt av en sådan uppväxt, Guillaume blev känd för sin brutalitet då han vid mognare ålder lyckade återställa ordningen inom hertigdömet. Slut på parentes.)
Nåväl, Guillaume framförde sitt frieri via ombud, vilket avslogs av Mathilde med hänvisning till hans jämförelsevis låga börd. Och nu kommer vi verkligen in på de historiska källornas osäkra gungfly… Det finns två konkurrerande legender om vad som hände när Guillaume med svallande vikingablod mottog beskedet om det misslyckade frieriet. Antingen ska han ha sökt upp Mathilde i hennes kammare och spöat upp henne, eller så ska han ha stoppat hennes häst, dragit ner henne i leran och spöat upp henne. Slutresultatet skall dock ha blivit detsamma, Mathilde förklarar för sin fader att hon absolut inte vill gifta sig med någon annan än Guillaume. En illustration så god som någon annan; de finaste flickorna faller för de värsta dräggen till pojkar.
Det förefaller dock som att de båda fick ett lyckligt äktenskap. Guillaume var den ende normandiske härskare som inte hade några utomäktenskapliga barn eller officiella älskarinnor. De båda fick 10 barn varav många överlevde till vuxen ålder. Mathilde hade ett lugnande inflytande på Guillaume, vilken tidigt fick stor respekt för sin hustrus klokskap och hade henne som sin främsta rådgivare.
Ett av de släktband som sträckte sig över Engelska kanalen, var det mellan Guillaume och den engelske, barnlöse, kungen Edward bekännaren. Edward ska ha lovat sin krona till Guillaume, men när han avled utsågs istället Harald Godwinson till kung. Med påvlig välsignelse samlade Guillaume en stor här, utrustade en flotta och seglade över kanalen för att ta sitt utlovade arv. Ett avgörande slag utkämpades vid Hastings 14 oktober 1066 där Harolds styrkor blev grundligt besegrade. På juldagen 1066 kröntes Guillaume till kung i Westminster Abbey och är sedan dess mer känd som Vilhelm Erövraren.
Mathilde var inte med vid kröningen, hon var hemma och regerade Normandie, framgångsrikt. För Vilhelm var Normandie fortfarande ”hemma”, den högsta prioriteten; det där England var ju mer en inkomstkälla. Under de kommande åren, när Vilhelm behövde pendla över kanalen för att kväsa uppror och stabilisera sitt kungarike, var det Mathilde som skötte hertigdömet, fortsatt framgångsrikt och med oinskränkt fullmakt.
Mathilde kröntes till drottning i maj 1068 under sin första resa till England (vilket var något helt nytt för engelsmännen, deras kungars hustrur hade aldrig tidigare krönts till drottning). Hon återvände flera gånger och kom att bli uppskattad för att utgöra den diplomatiska faktorn i det regerande paret. Hennes bidrag till att etablera de erövrade normanderna som härskare över öriket, ska inte underskattas. Det dittills lyckliga äktenskapet surnade dock till 1077 när sonen Robert krävde att få bli Vilhelms regent i Normandie, vilket förvägrades honom. Robert gjorde då uppror, i vilket Mathilde ställde sig på sonens sida. Efter detta fick Mathilde aldrig vistas i Normandie ensam utan Vilhelm.
När Mathilde, efter en längre tids sjukdom, avled 1083 sörjdes hon djupt av Vilhelm. Han gick in i en depression och utan Mathildes lugnande inverkan kom hans kvarvarande regentskap, fram till hans död 1087, att bli betydligt brutalare.