Barnbarn till Henri IV. Moderlös fem dagar gammal. Sanslöst förmögen. Upprorisk frondör. Flera gånger förvisad från hovet. Dog ogift och barnlös.
Född 1627 som dotter till Gaston, bror till Louis XIII och Hertig av Orléans, och Marie de Bourbon. Mamman var den sista av sin ätt, så väldigt många titlar och väldigt mycket mark hade genom arv hamnat i hennes ägo. Marie fick inte mycket glädje av detta då hon avled fem dagar efter dotterns födelse. Marie begravdes i Saint-Denis och alla hennes titlar och alla hennes rikedomar tillföll dottern Anne Marie Louise (det är inget tecken på ringaktning, men hon kommer att benämnas AML i fortsättningen).
AML fick kardinal Richelieu (kungens främste rådgivare) till gudfar och tillbringade barnaåren i Tuileripalatset. Hon hade en varm relation till pappa Gaston, men eftersom denne regelbundet konspirerade mot sin bror Louis XIII, och vid upprepade tillfällen därför var persona non grata vid hovet, var deras kontakt stundtals mer sporadisk. Hon var redan i unga år väldigt medveten om sin egen betydelse, och var inte alltid lätt att uppfostra och undervisa. Hon berättar själv om hur hon låste in sin guvernant på dennas kammare. Som fransk prinsessa och oerhört förmögen, blev AML föremål för många diplomatiskt motiverade äktenskapsplaner, men de rann alla ut i sanden, flera gånger för att hon själv inte gillade förslagen. När den blivande Louis XIV föddes – AML var då åtta år gammal – förklarade hon att den nyfödde kusinen var hennes blivande make.
Uppror, revolutioner och inbördeskrig var som bekant inte helt obekanta begrepp för fransmännen. Det här är inte rätt forum att fördjupa sig i Fronden, under mitten av 1600-talet, men både Gaston och AML var inblandade i denna och var därefter förvisade från hovet. AML upptäckte under denna period hur hennes far hade skummat ytan av hennes förmögenhet samtidigt som hennes mormor, även hon, lurat henne på pengar. Detta lämnade henne dock allt annat än barskrapad, efter några år förlät hon sin far och efter ytterligare ett år (1657) blev hon på nytt tagen till nåder och kunde återvända till hovet. Hennes aktiviteter under fronden hade definitivt grusat hennes möjligheter att gifta sig med kusinen Louis, som istället parades ihop med den mer jämnåriga spanska Infantan Maria Theresa. Louis yngre bror Philippe, den blivande hertigen av Orléans (en titel han ärvde efter sin farbror Gastons död), var för mycket av en morsgris för att riktigt falla AML i smaken (till saken hör att Philippe bara var 17 år, AML var 30 fyllda…). Nej, nu måste det faktiskt bli en parentes..
(Philippe gifte sig 1661 med den engelska prinsessan Henrietta. Det blev ett stormigt äktenskap. Henrietta hade vissa problem med Philippes bisexualitet, speciellt som han levde öppet i Palais Royal med sina manliga älskare. Palais Royal byggdes ursprungligen åt Richelieu men blev kungligt palats när änkedrottningen Anna flyttade dit med sina minderåriga söner [Louis och Philippe] efter Louis XIIIs död. När Philippe tog över Palais Royal 1661, inleddes en period då palatset kom att tjäna som en kombination av Las Vegas, Red Light District och rejvlokal. Här flockades spelare, prostituerade och allmänt festande individer. Henrietta hämnades genom att förföra makens älskare samtidigt som hon flörtade vilt med Louis XIV. Slut på parentes.)
När AML, efter Henriettas död 1670, av Louis erbjöds ett äktenskap med lillebror Philippe, tackade hon artigt men bestämt nej. Hon hade tidigare, 1663, återigen, men för en kortare period, fallit i onåd då hon avslagit Louis förslag om äktenskap med Alfonso VI av Portugal. AML svarade att hon hellre levde ensam med sina rikedomar i Frankrike, än gifte sig med en alkoholiserad, impotent paralytiker. Den stora kärleken i hennes liv var istället Antoine Nompar de Caumont, sedermera hertig av Lauzun. Louis gav först sitt bifall till äktenskap mellan de båda, men drog tillbaka detta efter protester från Maria Theresa. Antoine var inte av god nog börd. AML blev förtvivlad. Antoine fängslades på mycket oklara grunder. AML ägnade nu de kommande tio åren åt att få sin älskade frigiven. Efter att ha mutat Louis älskarinna Madame de Montespan genom att sälja två av sina värdefullaste markområden, för en spottstyver, till Montespans och kungens äldste son, blev Antoine slutligen frigiven 1681. Det finns uppgifter om att de, nu inte så unga tu, gifte sig i hemlighet. Hur det var med den saken är oklart, men att Antoine uppvaktade den avsatte finansministern Nicolas Fouquet’s dotter bidrog till en brytning mellan AML och Antoine. (Nicholas Fouquet fängslades 1661 anklagad för förskingring. Den arresterande officeren var ingen annan än den berömde musketören d’Artagnan, vilken även kom att bli hans fångvaktare under många långa år.)
AML levde resten av sitt liv i stillhet och gick bort 1693. Hon testamenterade sin förmögenhet till kusinen Philippe. Hon hade tidigare skrivit sina memoarer, vilka utgavs efter hennes död och kunde också berömma sig av att ha ”upptäckt” kompositören Jean-Baptiste Lully och fört denne till Louis XIVs hov. (Dirigenterna använde på denna tid ingen taktpinne. Takten markerades med stötar i golvet med en påk. Lully stötte vid ett tillfälle påken så kraftigt och olyckligt att den krossade en tå som utvecklade den kallbrand vilken orsakade hans död.)