Tänk att ha kommit fram till Paris i början av maj för en femveckorsvistelse. Du packar upp, bara för att upptäcka att laddaren till tandborsten ligger kvar hemma i badrumsskåpet. Eftersom man är lite fånig, och tycker att eltandborsten gör så mycket renare än vanlig manuell, är det klart att en stor del av morgondagen går åt till att jaga rätt på en laddare. Efteråt är det inte så mycket tid kvar av dagen för turistande. Då tar man bara en promenad på måfå, låter fötterna gå på inspiration. Det blev en rundtur, medurs. Första bilden är markerad i kartan med orange prick. De följande är gula prickar.
Det ska erkännas att jag har kompletterat med fem bilder (fåglarna, cykeln och gubben i toppen) från ett tidigare tillfälle.
Då kör vi…
Beaumarchais, författaren till Barberaren i Sevilla och Figaros bröllop – båda kanske mer kända i operaform. Han står staty i korsningen Rue Saint-Antoine / Rue des Tournelles.
Lite rörig bild från Rue Saint-Antoine tagen mot Place de la Bastille.
Colonne de Juillet på Place de la Bastille. Monumentet restes till minne av julirevolutionen 1830.
Högst upp på kolonnen står Frihetens ande, typ.
Änderna simmar mot tunneln som leder till de nordligare delarna av kanalen. Man kan följa kanalen, genom tunnel och slussar, med turistbåt. Jag har inte gjort det, men det verkar vara populärt.
Staden rensar kanalen på hyrcyklar och skräp med jämna mellanrum. Den här hade de inte hunnit plocka upp ännu. Det här är tydligen ett inte helt ovanligt öde för hyrcyklarna.
Det finns inte så mycket att berätta om den här bilden. Alla ser ju att det är änder.
Bara en and, men det är ju inte så mycket att berätta om den här heller… (men jag är nog lite förtjust i kontrasten mellan det gröna och det blå).
Ja, det är båtar.
Plötsligt dök det upp en promenadväg upp till en liten park. Eftersom jag aldrig hade gått här förut, var det ju – precis som allt annat på just den här sträckan – en total överraskning.
Några rosor hade redan slagit ut i den lilla parken.
Nja, kanske lite fler än bara några.
Jag gillar statyer. De rör sig inte snabbare än att jag hinner fotografera…
…och så är det inte lika creepy som att jaga riktiga kvinnor att fotografera.
I den lilla parken hörde jag någon av den bästa gatumusik jag upplevt i Paris. Det visade sig att det inte var några reguljära gatumusikanter, de spelade inte för pengar. Det var två kompisar som spelade ihop bara för att det var kul, och här vid en mer folktom del av kajen kunde de sitta utan att bli störda. Men de var väldigt sociala och trevliga när jag störde.
Nordliga porten i den sista slussen ut i Seine.
Och den sydliga slussporten.
Notre-Dame hade öppnat för besökare efter renoveringen, men en del arbete återstod – därav byggnadsställningarna.
Ganska folktomt på vänstra stranden.
När man vill fotografera en gullig hund åt dottern (som älskar gulliga djur), men det känns lite genant att rikta kameran rakt mot en ensam flicka som sitter på kajkanten… Då får man låtsas fotografera något annat, t.ex. en gammal kyrka.
En ensam vandrare längst ut på île Saint-Louis östra udde. (För mig gör han hela bilden.)
Pont de Sully. Huvudstråket från Île Saint-Louis till Place de la Bastille.
Byggnaden nere på kajen lär en gång i tiden ha byggts som vakthus, typ polisstation. Numera finns där både bar och restaurang. Några veckor senare och en gnutta varmare blir det betydligt svårare att hitta sittplatser.
Några veckor senare och en gnutta varmare blir det betydligt fler turister även här.
Pont Marie, vy från öst.
Pont Marie, vy från andra hållet.
Ibland krävs det inte så mycket för att göra ett ögonblick perfekt.
Det är inte bara bilister som behöver köra åt sidan för att ta mobilsamtal.
Enligt lag av 1729, måste alla gator vara skyltade med namn. De blå, mer standardiserade skyltarna, är av senare datum. Jag tycker att det är väldigt trevligt att de här nyare skyltarna anger arrondissementet.
När någon går in i bildrutan medans man egentligen bara fotograferar in i en gränd. Det behöver inte nödvändigtvis göra bilden sämre.