Place des Vosges – En pärla i Marais

Det här handlar om Place des Vosges, men med lite utvikningar…
Vi börjar med en karta från 1550. Det finns ett område under benämningen Les Tournelles, begränsat av ungefär nuvarande Rue Saint-Antoine, Rue de Turenne, Rue des Tournelles och Rue Saint-Gilles. Här återfanns Palais des Tournelles, uppfört mot slutet av 1300-talet. Via olika vägar hade Palais des Tournelles hamnat i kunglig ägo.

I kartan känner vi igen Rue Saint-Antoine i samma sträckning som idag, och för den delen ända sedan romarnas tid, då den öst-västliga huvudgatan på högra stranden gick här. Vidare ser vi Rue Saint-Paul och La Bastille – som visserligen revs av parisarna i början av franska revolutionen, men platsen är densamma.

Den dåvarande kungen, Henri II, var en riktig karlakarl som var mer naturligt fallen för fysiska aktiviteter snarare än intellektuella. Vid en tornering vid Les Tournelles 1559 bar det sig inte bättre än att en splittrad lans trängde in i kungens öga. Han fördes in i Palais des Tournelles och dog där efter en dryg vecka av hemska plågor. Kungen hade flera söner, men de var alla minderåriga. Den verkliga makten kom att vila hos änkedrottningen, Katarina av Medici, regent innan (mellan)sonen Charles IX uppnådde myndig ålder. (Äldsta sonen François II var bara 15 år när han tillträdde tronen. Han dog 17 månader senare.)

Katarina som inte tyckte om det gammeldags och, ärligt talat, något nedgångna Palais de Tournelles, lät jämna palatset med marken för att istället bygga Palais des Tuileries. Tuileripalatset kom senare att – i likhet med Louvren – byggas till i olika omgångar, och kom mot slutet att sträcka sig mellan ändarna av Louvrens långa norra och södra flygel. Med det tillägget att ingen av flyglarna existerade när Tuileripalatset byggdes (den södra flygeln längs Seines strand, förklaras senare i texten). Vid palatset anlades den trädgård vi fortfarande känner som Tuilerierna.

Katarina själv bodde aldrig i Tuileripalatset, hennes astrolog hade nämligen förutspått att hon skulle dö i närheten av Saint-Germain-des-Prés (då ett omfattande klosterkomplex), som låg för nära, mittemot på andra sidan floden (ja, hon lämnade Louvren också). Däremot hade Napoleon inga problem med sådana tankar, han gjorde palatset till sitt eget. Det var också här Louis XVI och Marie Antoinette tillbringade tiden då de hade tvingats lämna Versailles. Tuileriepalatset brändes ned under Pariskommunen 1871 och var så illa åtgånget att man valde att riva det. Några rester av Palais des Tuileries återfinns spridda runt staden. Fragmentet på bilden nedan återfinns, enligt all logik, i närheten av Trocadero.

Men om vi återvänder till Katarina och hennes söner, så var det nu några besvärliga decennier som väntade. Frankrike skakades av interna, grymma och blodiga religionskrig mellan katoliker och hugenotter. Tre av Katarinas söner levde till så vuxen ålder att de blev kungar, men ingen särskilt långlivad eller välsignad med arvingar till tronen. Näste person i tronföljden var nu hugenotternas ledare Henri III av Navarra, Katarinas svärson.

Efter en lång belägring av Paris konverterade han till katolicismen – jag är inte säker på att det är historiskt fastställt att han faktiskt sade att ”Paris kan vara värt en mässa” – och accepterades som kung av parisarna, och inte minst påven. Henri kröntes till kung, Henri IV.

Henri IV genomförde stora bygg- och stadsplaneringsprojekt i Paris, exempelvis Pont Neuf och Louvrens långa galleri längs Seinestranden – vilket sträckte sig ända fram till Palais des Tuileries, möjligen ville han ha lite koll på svärmor…

Men se där, nu har vi i viss mån berättigat utvikningen om Tuilerierna, för utöver dessa projekt genomfördes också genomgripande förändringar av Les Tournelles. Henri upplät tomter till adelsmän, mot att de skulle bygga hus med fastställd arkitektur runt en stor öppen plats som skulle heta Place Royal. Henri hann bli mördad av Ravaillac innan Place Royal stod färdigt, platsen färdigställdes under hans son Louis XIII. Place Royal var nog snudd på den coolaste adressen man kunde ha under den här tiden. Efter franska revolutionen var namnet inte helt PK, Place Royal döptes om till Place des Vosges. Ryttarstatyn med Louis XIII som stod i mitten av Place des Vosges förstördes, som alla andra kungastatyer (utom en), under revolutionen men återskapades och pryder än idag sin plats.

Visst ser han lite behärskad ut, den där Louis XIII. Son till Henri IV – en av de främsta franska kungarna i historien – och far till den legendariske solkungen Louis XIV. Själv är han mest känd som bifigur i De tre musketörerna.

Det finns gott om anledningar att återkomma till såväl Henri IV, Katarina av Medici och, inte minst, Louvren vid senare tillfälle.

Bilder från dagens Place des Vosges hittar du här.