I ett tidigare inlägg (läs här) har jag berättat om den stadsmur romarna byggde runt Île de la Cité som försvar mot invaderande barbarer mot slutet av 200-talet. På högra stranden har man hittat spår efter en senare mur från 900-talet, men den är inte ämnet här.
När Philippe II Auguste i slutet av 1100-talet skulle ge sig ut på det tredje korståget (1189-1192) behövde staden ett skydd. Byggandet av en ny stadsmur beordrades av Philippe Auguste. Muren kallas därför Philippe Augustes mur, dess sträckning framgår av kartan nedan. Det här var den första stadsmur som omfattade även den vänstra stranden.
Idag hittar vi tydliga rester av denna mur på flera ställen i Paris. De längsta bevarade resterna av muren, drygt 50 meter, återfinns intill den kombinerade lekplatsen/bollplanen vid Rue des Jardins Saint-Paul.
På Rue Clovis hittar vi en rest som tydligt visar tvärsnittet och dimensionerna.
På Boulevard Saint-Germain och Rue Saint-Honoré (huset med röda markisen) finns märkligt smala bostadshus som byggts på mark som frilagts när man rivit mursegment.
Det finns många fler platser där man kan hitta spår eller rester av Philippe Augustes stadsmur, men jag har ännu inte hunnit spåra dem alla.
Den västra huvudporten krävde ett förstärkt skydd, främst mot engelsmännen som vid den här tiden behärskade större delar av Frankrike än vad som låg under den franske kungens kontroll. Därför byggdes ett kvadratiskt fort med ett cylindriskt försvarstorn, allt omgivet av en vallgrav. Detta fort utgjorde den allra första versionen av Louvren, Louvren 1.0, om man så vill. Fortet byggdes i den sydvästra fjärdedelen av det som idag är Cour Carré.
Under den stora renoveringen på 80-talet grävde man fram grunden till tornet och två av väggarna, dessa kan nu beskådas när man besöker muséet.
Philippe Auguste var f.ö. en ganska driven figur som med list, tur och en del löftesbrott, lyckades utmanövrera både Rickard Lejonhjärta och dennes bror Prins John (ja, just den Prins John från Robin Hood) till den milda grad att engelsmännens dominans över franska regioner bröts samt att engelsmännen fick sitt Magna Carta. Brödernas mamma, Éléonore d’Aquitaine, hade tidigare varit gift med Philippe Augustes pappa och därigenom varit drottning av Frankrike. Hon är värd en egen krönika, men det får bli en annan gång.
När Charles V tillträdde som kung 1364 fann han för gott att pensionera Palais de la Cité, det tidigare kungliga palatset av vilket idag bara återstår delar av Conciergeriet och Sainte-Chapelle. Det här var straxt efter oroligheterna under Ètinne Marcels uppror (lite om detta som ett Smågodis), under vilket hovet hade inhysts i Chateau de Vincennes. Louvren, som då endast var ett försvarsverk omfattande sydvästra fjärdedelen av Cour Carré, byggdes till innanför de gamla murarna för att rymma de kungliga gemaken. Hit flyttade även riksarkivet. Bilden nedan visar hur detta Louvren 1.1 gestaltade sig efter tillbyggnaden. Även om det nya Louvren hade status av det primära kungliga residenset, bodde Charles huvudsakligen i Vincennes.
Både Louvren och Chateau de Vincennes kommer att bli föremål för senare djupdykningar. Men när vi nu behandlar Charles V, måste dock nämnas ett annat omfattande byggprojekt. Paris befolkning hade ökat, Philippe Augustes stadsmur räckte inte längre till för att skydda bebyggelsen. Under Charles byggdes en utökad mur på högra stranden. På kartan från 1572 syns tydligt hur Louvren hamnade innanför den nya muren. Vi kan även se den gamla murens sträckning. Längst österut (högst upp i bild) ser vi det nya försvarsverket, La Bastille.
I kartan finns ett rött streck inritat i Seine. Vänstra delen av strecket markerar ett av murens försvarstorn, Tour Barbeau. Tornet var en del även av den gamla muren, nu användes tornet som fästpunkt för en kedja som spändes över floden nattetid. På kartan syns tydligt den grävda kanal genom Île Saint-Louis i vilken kedjan löpte över till vänstra stranden. Kanalen fylldes senare igen och konverterades till Rue Poulletier. På ett av fotona ser ni den skylt på Quai des Celestines vilken markerar platsen för Tour Barbeau. Ett annat foto visar dagens Rue Poulletier sedd från Quai des Celestines.
Det här är inte det sista ni kommer att kunna läsa om vare sig murar eller Louvren på dessa sidor.
