Bertrade föddes någon gång mellan 710 och 727. Någon gång nära 740 gifte hon sig med Pépin le Bref (Pippin den lille), som då var Maire du palais i Neustrien, Burgund och Provence. Möjligen är det honom Bertrade håller stadigt i sin vänstra hand. Bertrade var Pépins kusinbarn, så egentligen var de för nära släkt för att enligt tiden bestämmelser få gifta sig. Ställda inför fait accompli, fick de dock kyrkans välsignelse när deras första barn, den blivande Charlemagne, hade fötts. Här finns det anledning att påbörja en parentes.
(Det ständiga Game of Thronandet de merovingiska kungarna ägnat sig åt, hade gradvis urholkat deras makt till förmån för deras Maire du palais, som hade kommit att bli en befattning som ärvdes från far till son. Den kanske mest kände av dessa Maire du palais var Charles Martel, som 732 lyckades stoppa den saracenska expansionen med slaget vid Tours. Charles Martel var rent generellt lyckosam när det gällde att med icke-diplomatiska metoder utöka de frankiska landområdena. När Charles dog 741, delades riket [i realiteten] upp mellan hans söner Carloman och Pépin, men när Carloman drog sig tillbaka 747 för att gå i kloster [graden av frivillighet i detta beslut har diskuterats], blev Pépin Maire du palais för hela det frankiska riket. De frankiska kungarna hade haft en nära relation till påvestolen ända sedan Clovis I hade låtit döpa sig. Den nuvarande påven, Zacharias, hade problem med lombarderna, i vilket Pépin stöttade honom. Pépin lät antyda för Zacharias hur patetiskt det var med dessa maktlösa merovingiska kungar, borde inte den som innehar den verkliga makten vara kung? Vilket Zacharias höll med om varpå Pépin 751 utropades till kung över frankerna. Den siste merovingiske kungen Childeric III avsattes, klipptes och sattes i kloster på livstid – i nu nämnd ordning. [Det där med att klippa av honom håret hade stor symbolisk betydelse, merovingiska kungar hade alltid varit långhåriga.] Pépin kröntes 754 av Zacharias efterträdare Stephanus II – som förste kung att krönas av en påve. [Egentligen efterträddes Zacharias av Stephanus I, men denne dog av en stroke efter bara ett par dagar och brukar inte räknas.] För att säkra tronföljden smordes även Pépins söner Charles och Carloman [med så många Karl, förvånar det inte att denna kungaätt benämns karolinger]. Slut parentes.)
Bertrade blev alltså drottning över alla franker 751. När Pépin dog 768 delades riket, enligt god frankisk sed, upp mellan sönerna Charles och Carloman. De båda bröderna var inte särskilt goda vänner, båda ansåg sig ha rätt till hela riket. Bertrade stannade dock vid hovet och försökte medla mellan bröderna. Hennes sympatier tros dock ha legat hos den äldre Charles, vars tidiga framgångar – på broderns bekostnad – till del anses bero på Bertrades diplomatiska skicklighet. När Carloman, väldigt lämpligt, 771 dog av naturliga orsaker (ett kraftigt näsblod), enades frankernas rike igen och Bertrade lämnade hovet. Förhållandet mellan mor och son var dock fortfarande gott. Hon avled 783 och begravdes intill Pépin i Saint-Denis. Charles för sin del fortsatte att erövra västeuropa och är mer känd som Charlemagne eller Karl den store.