Musée Marmottan är främst känt för världens största samling av Claude Monets verk, men har även en sevärd kollektion av andra impressionister. Jag är väldigt förtjust i impressionisterna och har tillbringat åtskilliga timmar av mitt liv på Orangeriet, mediterande framför Monets näckrosor. När jag besökte Musée Marmottan första gången 2016, var det dock verk av en annan konstnär som fångade mitt intresse, en kvinnlig impressionist som jag innan dess knappt hade hört talas om. Det är ett öde som många kvinnliga konstnärer från tidigare sekel delar att, trots att vara erkända av egen kraft, mest uppmärksammas i samband med de manliga konstnärer de omgav sig med – detta fortfarande idag, 2025. (Men visst finns det undantag…)
Den jag talar om är Berthe Morisot. Hon fick tidigt kontakt med impressionisterna och deltog i den beryktade första impressionistutställningen 1874. Det lilla porträttet, i vinjetten, av Morisot mot svart bakgrund, är målat av Édouard Manet, Morisots svåger, vars favoritmodell hon var under lång tid. Bland Morisots egna verk ser vi två föreställande maken Eugène. Familjen och vänner utgjorde hennes vanligaste motiv. På museet kom jag i samspråk med en danska som såg parallellerna med Anna Ancher, en av Skagenmålarna, gift med Michael Ancher. Annas huvudmotiv var också familj och barn.
För en kvinna mot slutet av 1800-talet var det inte naturligt att ensam gå på krogen eller ett café och måla av en absintdrickande prostituerad, eller att söka sig till teatern och måla dansöser. Den sociala sfär som var tillgänglig var just vänkrets och familj.
Det jag främst fastnade för 2016, och som inte har lämnat mig sedan dess – därav återbesöket en lördag i maj 2025 – är hur hon lyckas fånga ögonblicket i stunden. Det är som att hon, nästan fotografiskt, skapar ett snapshot av verkligheten, även i mer porträttartade målningar. Det är inget hon är ensam om, men något i stilen och känslan för motivet, gör ett starkare intryck på mig än vad andra konstnärer lyckas med.
Ett besök på Musée Marmottan rekommenderas den konstintresserade Parisbesökare som redan har trängts på Orangeriet och Musée d’Orsay.