Basilique de Saint-Denis, kyrkan som utgjorde starten för den gotiska arkitekturen och dessutom var begravningskyrka för flertalet frankiska och franska kungar sedan Dagobert (död i dysenteri år 639).
I mitten av 200-talet skickades en äldre munk, Denis, som missionär till Lutetia. Han måste ha varit tämligen framgångsrik, eftersom han 261 greps av romarna och avrättades medelst dekapitering. Detta bekom inte Denis i någon nämnvärd omfattning. Han plockade upp sitt avhuggna huvud och började promenera (under det att huvudet oavbrutet predikade under promenaden). Efter ca 10 km fann såväl kropp som huvud att situationen var ohållbar, varpå Denis föll död till marken.
Denis begrovs på platsen där han fallit. Ovanpå graven uppfördes ett kapell till hans ära. Med ett sådant CV, dröjde det inte länge innan han blev kanoniserad och är nu känd som Saint Denis, Frankrikes skyddshelgon, och åkallas dessutom vid migrän och rabies. År 475 köpte Geneviève (ni vet, dåtidens Taylor Swift, mer om henne här) upp marken där kapellet låg och började bygga en kyrka med hans namn. Kyrkan byggdes ut i flera omgångar och var snart centralpunkten i ett klosterkomplex.
På 1100-talet var den gamla kyrkan för liten, det krävdes en ombyggnad. Den var så trång att vid stora högtider hade det t.o.m. inträffat att kyrkobesökare hade trampats ihjäl och att panikslagna munkar tvingats fly ut genom fönstren, med reliker och allt. Klosterabboten Suger (så uttalas det inte på franska), var den som tog på sig ansvaret för en ombyggnad. Och nu börjar en ganska lång parentes:
(Suger var inte bara en kyrkans man, utan även som främste rådgivare åt Louis VI [Ludvig den fete] och Louis VII [Ludvig den unge] en av dåtidens främsta statsmän – exempelvis agerade han som tillförordnad regent då Den Unge var iväg på det katastrofala Andra korståget – som i mycket hög grad bidrog till att stärka den franska kungamakten gentemot alla tämligen självstyrande vasaller runt om i riket. Sett i backspegeln, har nog Suger haft en viktigare historisk betydelse än de båda kungar han var rådgivare åt.
Louis VII blev sedermera far åt Philippe August [han med stadsmuren och Louvren 1.0]. L VII var inte den äldste sonen och därmed inte uppfostrad till kung, utan istället skolad för en karriär inom kyrkan – vilket hade danat honom extremt from, gudfruktig och väldigt oförberedd på sin upphöjelse då hans storebror Philippe avled efter en otäck ridolycka [Hästar är ett otyg, bits i framänden, sparkar i bakänden, obekväma på mitten och gör sig bäst på smörgås]. Den varmblodiga Eleonor av Akvitanien uttryckte besviket, kort efter vigseln, att hon trodde hon skulle gifta sig med en kung, men fick en munk. Det äktenskapet upplöstes så småningom av Påven och Eleonor gifte om sig med den blivande engelske kungen Henry II. Både fransk och engelsk historia rymmer många Henri och Henry, tar man även med Navarra och det tysk-romerska kejsardömet, blir det ännu mer förvirrat – Henri IV av Frankrike var samtidigt Henri III av Navarra, så förstår ni… Slut på parentes)
Tillbaka till kyrkobygget… Den dittillsvarande romanska arkitekturen kännetecknades av tjocka väggar (för att bära upp tyngden av taket), små fönster (för att inte försvaga de bärande väggarna) samt byggnader utformade med regelbundna, geometriskt enkla kroppar (lätt att bygga).
Det kom in väldigt lite dagsljus i de romanska kyrkorna. Suger ville ha in mer ljus i kyrkan, han såg ljuset som en symbol för Gud. Han kombinerade många byggtekniker som hade prövats tidigare, men med ett helt nytt resultat. Fönstren kunde göras större genom att låta taket bäras upp av pelare som stabiliserades av externa strävpelare och strävbågar – tänk exo-skelett. De gamla halvcirkelvalven ersattes av spetsvalv, de tidigare massiva valven ersattes av ribbade valv. Spetsigt och skelettartat. Gotiken var född.
Suger själv såg till att bli avbildad i sin nya kyrka, exempelvis som en munk krälande vid fötterna av Jungfru Maria i ett av fönstren.
Kyrkan rymmer ett imponerande antal kunga- och drottninggravar, men de flesta är tomma. Under franska revolutionen tömdes gravarna på sitt innehåll. Kvarlevorna vräktes ner i två stora gropar, varvat med kalk för att påskynda nedbrytningen. Det som kunde räddas när det hade lugnat ner sig igen, ligger nu oidentifierat i en separat krypta under kyrkan.
De gravar som inte är tomma, är sådana där kvarlevorna flyttats till Saint-Denis från andra begravningsplatser. Exempelvis hittar vi här Louis XVI och Marie Antoinette, vilka efter sina respektive avrättningar lades i var sin anonym grav, men efter revolutionen fick sina sista viloplatser i den delen av Saint-Denis krypta som är tillgänglig för allmänheten. Det vi ser i själva kyrkorummet är alltså inte de faktiska gravarna, utan gravmonumentet.
Tack till Abbot Suger som gav oss gotiken!
