Där den ligger på Boulevard Saint-Germain, får den inte tillnärmelsevis lika mycket uppmärksamhet som dess granne, Les Deux Magots, så här har vi vad som nästan kan kallas en dold juvel, mindre än hundra meter från en utpräglad turistfälla.
Église Saint-Germain-des-Prés är nog min favorit bland kyrkor i Paris. Dels är den praktfullt nyrestaurerad, dels finns här så mycket smådetaljer att upptäcka att man inte blir mätt vid första besöket. Det jag tycker är extra kul, är att man också kan se spår från de olika epoker då den byggts, byggts till eller byggts om.
Kyrkans historia kan spåras tillbaka till 540-talet då Childebert, den andre frankiske kungen anlade ett kloster på platsen. Han lät sig senare begravas här, liksom de följande frankiska kungarna fram till dess att rollen som kunglig nekropol togs över av Saint-Denis. Kyrkan plundrades och brändes av vikingar, återuppbyggdes och döptes sedermera om till Saint-Germain-des-Prés. Hela kyrkan byggdes om på 900-talet. Från denna tid återstår huvudskepp, tvärskepp och den undre delen av tornet. Här kan vi se de typiska romanska dragen i kyrkan. Koret byggdes till i gotisk stil under 1100-talet.
Kyrkan utgjorde centrum i ett omfattande klosterkomplex som levde kvar till franska revolutionen. Klostret låg utanför Philippe Augustes stadsmur och fick sitt skydd genom en egen mur och vallgrav. Klostret ägde nästan all mark på vänstra stranden väster om dagens Boulevard Saint-Michel.
Ytterligare information hittas i bildtexterna. Jag börjar utifrån och arbetar mig inåt.
I vinjettbilden ser vi tornet med de karaktäristiska små fönstren i den undre delen. Här syns även (långt ner i bilden) en senare överbyggnad, från 1600-talet, av en port in till kyrkan.
Koret med typiskt gotiska strävbågar och stora målade fönster. Tvärskeppet byggt i romansk stil syns också på den här bilden. Notera också de spetsiga fönsterbågarna.Jag tror inte att konstverket som skymmer kyrkan står kvar längre. Noterbart är de romanskt runda fönsterbågarna i tornet.Gotiska kyrkor har nästan alltid tre portar under spetsiga bågar. Här ser vi istället en romansk port under rundbåge, dock utan att vara lika skulpterad som är vanligt. Men å andra sidan ser själva entrédelen ut att vara av senare datum. Till vänster skymtar en liten park som vi återkommer till.Louis Vuitton speglar sig i kyrkans glans, eller om det är tvärtom…I den lilla parken vi skulle återkomma till, Square Laurent-Prache, återfinns rester från ett gotiskt tempel från 1200-talet. Templet var en del av klosterkomplexet.Denna Picasso, i samma park, var inte en del av klostret.Från insidan av porten ser vi inte bara den typiska romanska halvbågen, utan även de lika typiska tjocka, kompakta väggarna. Det gotiska koret med sina stora målade fönster. Notera de spetsiga bågarna, både på fönstren och genomgångarna till ambulatoriet. Taket har samma blå botten som i Sainte-Chapelle, men pryds av gyllene stjärnor. I det kungliga kapellet Sainte-Chapelle är det istället fleur-de-lis, den franska liljan, en symbol för de franska kungarna redan från Clovis I:s tid.En fin detalj är det vackert utsnidade kapitälen, pelaravslutningarna, i huvudskeppet. I den här äldre delen har vi rundbågar i genomgångarna till sidoskeppen.De romanska kyrkorna var ofta översållade av religiös symbolik, konstverk som visade scener ur bibeln, änglar och helgon. Med en menighet där majoriteten var analfabeter, var det här ett sätt att förmedla bibelns innehåll och budskap. Kapitälen i bilden är ett bra exempel.Några till.Det här är min absoluta favorit.I den heliga jungfruns sidokapell har vi istället klassiskt korintiska kapitäl enligt den antika pelarordningen. Korintiska kapitäl symboliserade den unga, jungfruliga kvinnan.Det finns hur mycket detaljer som helst att studera i Saint-Germain-des-Prés.Ni som följer mitt Smågodis känner igen den här, men jag tycker det är en goding som platsar här också… De flesta känner nog till Sigismund, Gustav Vasas sonson som blev borttvingad från Sveriges tron. Det var inte så synd om Sigismund, han kunde ju trösta sig med att han redan var kung i Polen, och förblev det ganska länge, nästan 45 år. I den här ståtliga graven på bilden vilar delar av Johan II Kasimir, Sigismunds son. Han var också kung i Polen (och försökte dessutom göra anspråk på den svenska tronen) men inte lika lyckosam. Johan Kasimir tvingades abdikera (även han) och slutade sitt liv som abbot i Paris (han var f.ö. kardinal redan innan han blev kung). Hans hjärta är begravt i Paris, resten av honom är begravt i Kraków. Undrar hur han ser på det ödet, speciellt som hans syssling Kristina, som också abdikerade, ligger – hela hon – i Peterskyrkan i Rom. Olika falla ödets lotter.Slutligen en illustration som visar hur klostret såg ut innan revolutionen.
