Frankernas första drottning. Helgonförklarad för att ha fått maken Clovis att anta den katolska tron – viket trots enstaka fnurror på tråden kom att prägla relationen mellan Frankrike och katolska kyrkan under mycket lång tid. Hon tillbes som skydd mot plötslig död och orättfärdiga makar, bland annat.
Clotilde föddes som burgundisk prinsessa runt 474, dotter till Chilperic II. Historien är lite oklar eftersom den äldsta skriftliga källan är ur Grégoire de Tours hand, ett sekel senare. Men vi går på vad han skriver och sammanfattar ungefär så här:
Clotildes farfar var Gunderic, burgundernas kung, vilken regerade tillsammans med sin bror Chilperic I. Chilperic regerade ensam efter Gunderics död. Efter Chilperics död delade Gunderics söner på regentskapet. Bland dessa söner finner vi Chilperic II och Gondebaud. Den sistnämnde var ingen trevlig typ. Gondebaud lät mörda sina bröder, inklusive Childeric II (476). Gundebaud tog även livet av Clotildes bröder och moder Caretena. Clotilde och hennes syster Sedeleuba växte upp vid Gondebauds hov. Prinsessor utgjorde ju ett värdefullt diplomatiskt äktenskapskapital, och var ofarliga eftersom de inte kunde göra anspråk på någon tron. Av någon anledning uppfostrades de till katoliker, vilket är något märkligt eftersom Gundebaud erkände sig till arianismen. Arianismen var sprungen ur kristendomen, men erkände inte treenigheten. Man erkände inte Kristus guddom, Kristus var inte Gud, han var skapad av Gud. Det var inte bara burgunderna som omfamnade arianismen, utan även de flesta franker som hunnit bli kristna vid den här tiden.
Nåväl, Clotilde växte upp och ryktet om hennes klokhet och skönhet spreds. Clovis I, som redan hunnit göra sig ett namn som kung över de saliska frankerna, begärde hennes hand. (Mer om Clovis här). Gondebaud vågade inte annat än att acceptera, äktenskapet slöts 492 eller 493. Clotilde som var djupt kristen började tämligen omgående att försöka övertala Clovis att låta döpa sig till katolik. Clotilde hade fått kontakt med Geneviève (mer om henne här), vilken även hade vunnit Clovis respekt beundran. Det finns inga egentliga belägg för något religiöst intresse hos Clovis, att han var tveksam ska nog inte tolkas som att han lutade år arianismen. Om det var för husfridens skull vet väl ingen, men han gick med på att döpa sin två äldsta söner, även om han skyllde den förstföddes tidiga spädbarnsdöd på hustruns religion. Tilläggas kan att de fick totalt fyra söner och en dotter. De överlevande sönerna Clodomir, Childebert och Clotaire blev alla kungar när Frankerriket delades upp efter Clovis död.
Hursomhelst, Clovis var ju hårt sysselsatt med att lägga under sig det som skulle bli det frankiska riket. Stort sett var han väldigt framgångsrik, men under slaget vid Tolbiac 496 var han illa ute. Han lovade då att döpa sig till hustruns religion om han fick hennes guds hjälp att vinna slaget. Han vann och lät döpa sig på juldagen 496, tillsammans med 3000 av sina krigare. Betydelsen av detta ska inte underskattas. Clovis var den förste kung som lät döpa sig till katolik, och gav på så sätt den katolska kyrkan legitimitet gentemot arianismen. De frankiska, och sedermera franska, kungarna vann på detta sätt kyrkans stöd, vilket var särskilt värdefullt under kommande sekel då påvestolen innehade en avsevärd politisk makt.
Clotilde och Clovis får nog betraktas som ett harmoniskt power couple. Deras relation till Geneviève manifesteras i grundandet av ett kloster intill den plats där Panthéon ligger idag. Klosterkyrkan kom snart att bära hennes namn och blev senare hennes första gravplats. Clovis utropades till kung över alla franker 509. När han avled 511 lät Clotilde begrava honom i Sainte Genevièves mausoleum.
Vad som sedan hände med Clovis söner efter kungens död, är en historia för sig. Clotildes roll i skeendena beskrivs mosägelsefullt av olika källor, men med något som liknar ett senare konsensus, avhöll hon sig från att lägga sig i politik och maktkamper på annat sätt än genom djup bön. Hon avled 545 och begravdes intill Clovis. Hennes reliker överlevde revolutionen, några förvaras i Église Saint-Leu-Saint-Gilles de Paris.
Tillbaka till Drottningar och illustra kvinnor.