Att flanera i Paris är, enligt Balzac, som gastronomi för ögonen. Paris är en stad som aldrig slutar leverera. När man är färdig med de stora sevärdheterna börjar man lägga märke till alla detaljer; vackra portar och dörrhandtag, balkongkonsoler, karyatider, små statyer i nischer i husväggarna, m.m, m.m. Det jag snöar in på den här gången är alla dessa ansikten, skulpterade eller reliefer, man hittar på husväggar och andra ytor överallt i staden. (Men här kan du läsa mer om karyatider.)
Tidiga exempel är maskaroner, ofta groteska mytologiska gestalter som ska skrämma bort onda andar. Vi hittar sådana längs hela Pont Neuf – även om en populär tolkning är att dessa ansikten är karikatyrer av de män som Henri IV gjorde till hanrejer.
Färskare exempel hittar vi på fasaden till Hôtel Thiers, byggt 1873 vid Place St Georges (vinjettbilden samt nedanstående bild).
Hôtel Thiers är värt en egen kommentar…
Adolphe Thiers var historiker och politiker (det här var på den svunna tid då lärdom och bildning inte var diskvalificerande faktorer för en politiker), och utsågs 1871 till Frankrikes president, efter det fransk-preussiska kriget. Han slog våldsamt (mycket våldsamt) ner Pariskommunen 1871, men kommunarderna lyckades bränna ner hans bostad innan de blev besegrade. Huset vid 27 Place St Georges återuppbyggdes, vilket är det vi ser idag.
Man kan också hitta mer fridsamma maskaroner, ja t.o.m. de som presenteras med änglavingar, som här på Rue Dupont des Loges i 7:e arrondissementet.
Här har vi närmat oss avbildningar av mer ”verkliga” personer. Ett härligt sådant exempel hittas på Rue Rambuteau där varje fönster övervakas av två skulpterade ansikten. Det härliga är att jag ännu inte lyckats identifiera två identiska ansikten på denna fasad. Visst undrar man, vilka är de? Jag tycker om att föreställa mig att det är de ursprungliga hyresgästerna.
Och för tydlighet, några detaljbilder från samma fasad.
Nästa steg är när vi hittar ansiktsreliefer av identifierade, namngivna personer. Självfallet kan vi i flera fall inte anta någon porträttlikhet eftersom förebilder i form av samtida realistiska avbildningar många gånger saknas. Det första exemplet kommer från Père Lachaise och det gravmonument under vilket Abélard och Héloïse vilar.
Nästa exempel kommer från Rue Saint-Honoré, där vi hittar Jeanne d’Arc på väggen till nummer 163.
På fasaden till Opéra Garnier är ett flertal kompositörer avbildade. Här väljer jag fader Bach.
En betydligt modernare variant hittas på 3, 5 och 7 Rue des Renaudes, vilket nog inte är en gata man hamnar på i första taget, om man inte gått vilse. Den här huslängan byggdes 1930. Här är maskerna utbytta mot reliefer av tidstypiska kvinnoansikten, tänk 20-talet, charleston och flapper girls.
Jag har hittat en vag uppgift om att Marcel Julien och Louis Duhayon var ansvariga arkitekter, men vet inget mer om dessa byggnader annat än att kapten Alfred Dreyfus – från Dreyfusskandalen, Zolas J’accuse – bodde i nummer 7 de sista åren av sin levnad.